MYHISTORYX

Att jag så vackert med ord kunde beskriva sättet du berörde mig på. Våran allra första stund tillsammans. Jag minns inte ens våran sista. Jag minns bara min sista dag i våran lägenhet. Jag minns paniken som uppstod, jag minns min familj. Jag minns den dagen du tog med dig henne, din fru, för att hämta dina saker. Saker från platsen som var vår. Jag har dig fortfarande, du är min på sätt och vis igen. Men du kommer aldrig att veta, du kommer aldrig att förstå hur mycket du krossade mig. Du kommer aldrig att veta att det tog mig åtta månader att plocka upp mig från botten. Du kommer aldrig att veta att den dagen du fanns igen, så var jag lyckligast. Jag minns det första smset efter att du lämnade mig. Jag minns min mammas min när hon såg att det var från dig. Jag minns mina ord, jag minns hennes. Men jag minns även känslan som fyllde mig, som fortfarande fyller mig, över att du fanns igen. Du är min, jag är din. Men vi är bara varandras för varandra. Alla andra tror att vi inte finns, alla andra tror att 8 augusti 2012 så slutade detta. Våran kärlekshistoria. Men den har fortsatt, den kommer alltid att finnas för mig. Alla minnen sedan dess. Alla bråk. Alla tjejer. Din fru. Svek. Men du kommer alltid vara min på något vis. Älskade fina du.